Manus och förlag

Några råd till begynnande författare
om manuskript och bokförlag

Här är några enkla tips till dig som vill bli författare eller har ett manus du vill ha publicerat. Det är författaren Stefan Stenudd som har skrivit råden.

Färdigt manus

Det är inte mycket vits att du hör av dig till ett förlag innan du har ett färdigt bokmanus. Har du bara en idé till en bok, eller några kapitel på den, är det nog inte något enda förlag som bryr sig. De vet ju inte hur slutprodukten blir innan de kan se den — de vet inte ens om det blir ett färdig bokmanus. Många börjar, få slutför. Visa att du kan slutföra och hör därför inte av dig förrän du gjort det.

Undantag för det ovansagda är t.ex. omfattande fackboksprojekt som kräver bilder, research, faktagranskning och efterforskningar. Då kan du försöka få ett förlag intresserat innan du sätter igång. Om du aldrig har skrivit en bok förut är chanserna just därför mycket små, hur bra din idé än kan vara.

Ett annat undantag är om du vill göra en översättning av en bok. Då kan du först se om något förlag är intresserat — om inte annat, så för att du inte ska slösa din tid på ett omöjligt projekt.

Ytterligare ett undantag är om du tänker dig något slags antologi med flera medverkande författare. Då kan det också vara vettigt att försöka få napp hos ett förlag innan du sätter igång, speciellt som de kan vilja vara med i urvalsprocessen.

Om det är en roman du jobbar med, eller en novellsamling, då är det så gott som omöjligt att väcka ett förlags intresse innan ditt manus är klart.

Rätt förlag

När du nu har ett färdigt manus, skicka det inte samtidigt till alla bokförlag du hittar i en sökning på internet. De flesta förlag är specialiserade och ger bara ut vissa sorters böcker. Du gör inget särskilt gott intryck om du skickar fel sorts manus till ett förlag — kanske struntar du i det, men det kostar dig tid och porto, dessutom kan du i ett senare skede verkligen vilja ha god kontakt med det förlaget.

Det bästa sättet att hitta lämpliga förlag för din bok är att strosa i en välförsedd bokhandel och kolla vilka förlag som ger ut böcker av samma typ som din. Du kan förstås också ta reda på mer om förlagen på internet. Här har du samtliga svenska förlags hemsidor:

Svensk bokhandels förlagslista Observera till exempel att det bara är några få förlag som ger ut poesi, och att det är många förlag som inte ger ut skönlitteratur alls.

Kontrollera också noga hur förlagen vill ha ditt manus. De brukar upplysa om den saken på sina hemsidor, annars kan du ringa och fråga. De allra flesta vill fortfarande ha pappersmanus — inte filer via epost. Respektera det, annars blir ditt manus kanske inte ens tittat på.

Här är två stora bokförlags instruktioner om manus:

Uppriktigt talat, försök på de stora förlagen först, om du inte har skrivit ett manus du tycker passar så mycket bättre på något av de mindre förlagen. Stora förlag har bra resurser att lansera ditt manus om de tror på det, och de har utmärkt distribution till sitt förfogande. Det är särskilt viktigt om man skrivit en roman, som behöver lanseras för att hitta sina läsare. Om du har skrivit en fackbok ska du först och främst leta upp det förlag du tror är mest bekant med ämnet i fråga.

Det är förstås svårt att bli antagen av ett stort förlag, eftersom de får in så många manus — jag har för mig att t.ex. Bonniers får över 3.000 manus om året, och ger bara ut en handfull. Därför ska du skatta dig lycklig om du blir antagen, men inte hänga läpp om du blir refuserad — i den floden av manus, hur skulle de kunna välja alldeles rätt?

Tappa inte sugen för att du blir refuserad igen och igen. Det har faktiskt de allra flesta författare råkat ut för — även de som numera hör till litteraturhistorien.

Det är frestande att skicka manuset till en klase förlag på en gång, särskilt som de kan ta lång tid på sig att svara — ofta flera månader. Förlagen gillar inte riktigt att du gör så, eftersom de har lektörskostnader och annat, och därför vill att manuset ska vara tillgängligt om de vill publicera det. Var därför försiktig med saken. Använd ditt omdöme. Kanske att du de första gångerna bara skickar till ett förlag i taget, och om du blir refuserad varje gång kan du öka takten efter hand. Undvik dock att ha manuset ute på fler än sådär tre förlag samtidigt. Då är det risk att det slår fel, eller att du själv blandar bort korten.

Snyggt manus

De allra flesta svenska bokförlagen vill, som sagt, ha ditt manus på papper — inte via epost eller på diskett. Det kan tyckas lite gammaldags, för att inte säga mossigt, men det beror dels på invanda rutiner och dels på att man inte gärna läser ett helt bokmanus på bildskärmen. Jag lovar — man måste ha det på papper och kunna bläddra i det, för att få sig en god uppfattning om det.

Arriba föredrar att få manus per epost av det enkla skälet att Arribas utgivning är så begränsad. Därför är det effektivare för båda parter med en förhandstitt på bildskärmen — eftersom det allra oftast blir nej. Kanske kommer andra förlag i framtiden att göra på samma sätt, men hittills är det alltså nästan alltid pappersmanus som gäller.

Det här är viktigt: ju snyggare och proffsigare ditt manus ser ut, desto större chans är det att det blir seriöst begrundat av förlagen. Den som utformar sitt manus på helt annat sätt än det brukliga avslöjar sin okunnighet, men ofta innebär det också att manuset är svårare att läsa och knepigare att ge en rättvis bedömning. Här är några saker att tänka på när det gäller manusets utformning:

Läs igenom ditt manus en gång till! Ju fler missar och svagheter du tvättat bort innan förlaget ser texten, desto bättre. Här är ett tips jag fick av Jan Myrdal: gör en annorlunda utskrift av manuset när du ska rätta det en sista gång — annat typsnitt, andra marginaler. Då upptäcker du fel som du i tidigare genomläsningar blivit blind för. Tro absolut inte att du hittar alla felen om du bara läser ditt manus på bildskärmen. Skriv ut det på papper när du ska rätta. Jag lovar — det gör all skillnad i världen, för författare såväl som för förlagsredaktörer.
Använd ditt ordbehandlingsprograms rättstavningsfunktion. Där avslöjar sig sådana omärkligheter som ett extra m i sammma, ohc i stället för och, och så vidare. Lita dock inte helt på rättstavningsfunktionen. Det är massor av fel den inte upptäcker — till exempel grammatiska, eller när helt fel ord har använts, om än rättstavat.
Använd så enkel layout som möjligt. Inga märkliga rubrikstilar — det räcker med blankrad före och efter, och möjligen rubriken i fetstil. Inga andra avvikelser i brödtexten än kursiv, där det behövs. Undvik fetstil i brödtexten. Håll det rent och enkelt!
Numrera sidorna! Det är mycket viktigt. Det spelar inte så mycket roll var på sidan — centrerat nedtill eller i höger marginal upptill är två bra alternativ.
Ordentliga marginaler runtom — särskilt till vänster, där det bör vara sådär 5 cm marginal. Till höger 2 cm, samma ovan och nedan. Det är för att redaktörer ska ha plats att göra noteringar och korrekturangivelser i marginalerna.
Dubbelt radavstånd, eller i alla fall 1,5 så att det finns plats även mellan raderna för korrekturmarkeringar.
En klassisk manussida har ungefär 30 textrader och omkring 60 tecken per rad. Så noga är det inte, men se upp om dina manussidor avviker kraftigt därifrån. Då kan du behöva ändra stilstorlek, marginaler eller radavstånd.
Amerikanska manus ska vara skrivna med Courier, men så strängt är det inte i Sverige. Courier är visserligen praktiskt — lätt att läsa och lätt att se fel i — men du kan använda något annat typsnitt om du vill, bara det inte är för snirkligt eller konstigt. Och undvik Times New Roman, dels för att det är fult och dels för att alla har sett det till leda (t.ex. på internet). Du får ett snyggare manus om du tar exempelvis Garamond, Palatino eller Century Schoolbook.
Titelsidan ska också ha enkel layout — bara titeln, samt författarens namn och kontaktuppgifter. Försök inte göra titelsidan läcker genom bilder och tokiga typsnitt, det är bara avskräckande för förlagen. De har egna formgivare när det är dags för publicering.
Undvik extra inledande sidor med tjusiga citat eller introduktioner som förklarar varför manuset är så bra och viktigt, och så vidare. Inget överträffar det enkla: en titelsida med bara den grundläggande informationen, sedan manuset sida på sida till slutet.
När det är dags att skicka manuset till ett förlag, printa ut det på vita A4-ark och bara på ena sidan av papperet.
Du behöver inte binda ihop bunten, det räcker med en gummisnodd — men det går också bra på det amerikanska sättet med hålade papper och mässingsklammer, eller något annat sätt du trivs med. Det kan vara bra att inte binda ihop det så att det inte låter sig kopieras, vilket förlag kan behöva göra om de vill skicka runt det till flera personer för bedömning (och det vill de när de på allvar börjar luta åt utgivning).

Följebrev

Det viktigaste att veta om följebrevet är att det inte är viktigt. Ju mer man försöker breda ut sig och göra reklam för sitt manus i ett följebrev, desto mer tappar förlaget intresset för det. Sammalunda om man försöker förklara varför boken är så viktigt, eller vad dess budskap är. Författare är sällan duktiga försäljare och gör därför klokt i att låta bli att försöka. Bättre att tro på devisen att ett bra manus säljer sig självt.

Var därför kortfattad i ditt följebrev. Berätta inte mycket mer än vad det är för slags manus du bifogar (roman, deckare, fackbok, barnbok, osv.). Du behöver inte ha något synopsis, men det kan vara klokt att säga något om vilken genre din roman hör till — om någon — eller vilken åldersgrupp den är skriven för. En fackbok kan du berätta något mer om — vad den behandlar, vad som skiljer den från andra fackböcker i ämnet, och vad du själv har för meriter inom ämnet.

Säg ingenting om hur gärna du vill bli författare och hur lycklig du skulle bli om ditt manus blev publicerat. Sådant får förlag att refusera reflexmässigt. De är inte intresserade av att göra dig lycklig, inte heller är läsarna det. Du kan nog berätta lite om dig själv, men bara försåvitt det är något intressant som gör förlaget nyfiknare på ditt manus. Ifall du är osäker på hur intressant en uppgift kan vara är det bättre att utelämna den.

Se till att ditt följebrev är rättstavat! Språkfel i det korta följebrevet ökar oddsen för att manuset ska innehålla mängder av dem. Därmed kan förlaget lockas att börja med att leta efter dem, och hittar i så fall snart tillräckligt många för att anse ditt språk vara undermåligt. Man måste inte ha perfekt svenska för att få sitt manus antaget — men det hjälper.

Återigen — var kortfattad i följebrevet. Tänk så här: du vill att förlaget ska läsa så mycket som möjligt i manuset, därför ska du undvika ett följebrev som är i vägen för det.

Refusering

Bered dig på att bli refuserad — och det mer än en gång. Deppa inte för det. Alla författare har blivit refuserade, även de som är kända och etablerade. Så är det bara. Håll humöret upp och försök igen.

Men innan dess, läs refuseringsbrevet noga — där kan du få tips, som det verkligen är mödan värt att ta till sig. Du ska inte alls vara främmande för en omarbetning av ditt manus, när det gått en tid och du har fått distans till det. Då kan små vinkar i refuseringsbrev vara till stöd.

Det är inte alla refuseringsbrev som handlar om just ditt manus. Naturligtvis har förlagen mallar för sina refuseringsbrev, och de brukar ofta vara i ett slags tresteg:

Standardsvaret är bara en enkel mening eller två om att förlaget inte har plats för dig i sin nuvarande utgivning. Det betyder i regel att ditt manus inte har lästs av någon lektör. Det är förmodligen en redaktör som har bläddrat lite i det några minuter och därvid konstaterat att det inte är något för dem. Ofta beror det på dåligt språk, trist ämne, en genre förlaget inte är intresserat av, eller något sådant. Manus som inte är snygga blir väldigt ofta utgallrade redan här.
Standardsvar plus något uppmuntrande, såsom att du är välkommen att skicka eventuella nya manus till förlaget. Det brukar betyda att förlaget har sett något positivt med ditt manus — såsom bra språk, intressant ämne, eller rent allmänt ett författarskap de tror kan utvecklas. Du ska absolut skicka dem nästa manus, om det blir något. Du kan också skicka dem det gamla manuset på nytt, om du har arbetat om det ordentligt — och då bör du påpeka det i följebrevet.
Ett uppenbart personligt brev som ger synpunkter och råd om manuset. Det kanske inte slutar med uppmaningen att skicka framtida manus till förlaget — men det är vad det betyder, i allra högsta grad. Ett sådant refuseringsbrev visar att ditt manus har blivit läst av en lektör eller flera, och att de har grunnat seriöst på utgivning. En del förlag kan bifoga lektörsyttrandet, annars citeras delar av det i brevet. Hur hård kritiken än är så ska du veta att du har gjort intryck på förlaget, de tar dig på allvar och räknar med att du på ett professionellt sätt kan ta till dig kritiken och göra ännu bättre ifrån dig nästa gång. Grattis — det är så nära du kan komma, utan att få manuset antaget. Du har goda odds nästa gång.

Antaget manus

Om du får ditt manus antaget av förlaget börjar en ganska lång process, ska du veta. Dels ska kontrakt tecknas, dels ska manuset putsas och slipas, dels ska lanseringen förberedas.

Sistnämnda är ofta inte så märkvärdigt som det låter. De flesta förlag har begränsade marknadsföringsresurser, så räkna inte med helsidesannonser i tidningarna eller ideliga TV-framträdanden. Var realist, så blir du inte besviken. De flesta böcker, i synnerhet debutantverk, lever ett kort liv i tysthet. Hoppas inte på guld och gröna skogar, bara för att ditt manus blir tryckt. Var konstruktiv i stället — tänk över hur du kan bidraga till att boken lanseras, hur man når de målgrupper som den är bäst lämpad för, och så vidare. Kräv inte det omöjliga av förlaget, men ge gärna tips om du har några.

Kontraktet är en hel vetenskap. Om du är osäker kan du försöka få lite information av Sveriges Författarförbund, men de har begränsad tid för andra än sina medlemmar:

www.forfattarforbundet.se Förr fanns ramavtal som hade utvecklats av förlagen och Författarförbundet tillsammans, men det är många år sedan. Nu råder ett nästan avtalslöst tillstånd, så du bör läsa igenom kontraktet ordentligt innan du skriver på det. En gammal regel var 27% royalty på F-priset (det pris som bokhandlarna betalar, vilket är ungefär halva det pris som boken kostar i handeln), och uppemot 50% av royaltyn för första upplagan utbetalt i förväg, som garantihonorar (alltså ej återbetalningsskyldigt, om så boken inte säljer alls). Ersättningsnivån är ungefär densamma även numera — aldrig mer, men sannerligen ofta något mindre.

Du ska akta dig för ett förlag som föreslår mindre än 20% på F-priset, eller mindre än en tredjedel av första upplagans royalty i garantihonorar. De får ha goda skäl, om man säger så. Samtidigt är det inte lätt för en författare att säga nej, när väl ett manus blivit antaget. Du får väga för och emot, dessutom kan du gott våga dig på att förhandla lite.

Det kommer att bli en del arbete med manuset innan det går till tryck. Förlaget har synpunkter, som du bör lyssna respektfullt men inte underdånigt på. Du torde vara den främsta experten på ditt manus — men just därför tjänar du på att ta till dig synpunkter och ge dem en seriös chans. Även om förlaget föreslår ändringar som du inte gillar, kan du gott kosta på dig att bjuda på några av dem om de inte känns viktiga för dig. Kill your darlings, brukar man säga — men man ska gå försiktigt fram med skarprättandet. Ett manus som passar alla passar egentligen ingen, så akta dig för att slipa bort det som är ditt manus särart. Det är en svår avvägning — å andra sidan var det väl inte särskilt lätt att skriva manuset till att börja med?

Här får jag hejda mig, om inte denna sida ska bli på tok för lång för att läsas på bildskärm. Vare sig du ännu befinner dig i refuseringsvalsen eller har fått napp hos ett förlag: lycka till!

Stefan Stenudd

Manus till Arriba

Om du har skrivit ett manuskript som du skulle vilja ha utgivet är det ingen större idé att du vänder dig till Arriba. Vårt lilla förlag har ingen möjlighet att ge ut och lansera din bok på det sätt den förtjänar. Märk också att vi är ganska specialiserade i vår utgivning — det mesta handlar om det österländska.

Om du trots det ovansagda känner dig säker på att du har något som kan intressera oss, är det bäst om du skriver till oss per epost () och berättar om ditt manus. Du kan bifoga manuset eller del av det i digital form, om du vill. Skicka inga pappersmanus! Vi försöker ge dig besked någorlunda kvickt — och tyvärr, det är störst risk att det blir avslag.